22 May, 2006 Historien bakom boken ”SM i friidrott 1896–2005” började som en dataövning 1984. Erik Wiger hade köpt sin första dator och installerade databasprogrammet dBase. För att lära sig programmet började han skriva in de svenska mästarna i friidrott. År, gren, placering, namn, förening och resultat. 22 år senare innehåller den unika databasen över 28.000 poster.
Läs intervjun med Erik Wiger som skrivit boken ”SM i friidrott 1896–2005”.  

Erik Wiger är själv gammal hinderlöpare och har ett SM-brons från 1962 som främsta merit. Efter att han slutade som aktiv i slutet av 60-talet har han varit ledare och tränare ända uppe på landslagsnivå och även suttit i Svenska Friidrottsförbundets styrelse.
Historieintresset har alltid funnits där och det är historiker snarare än statistiker han betraktar sig själv som.

Hur kom det sig att du började med det här projektet?
– Min näst äldste son Ulf skulle lära mig programmet dBase och gick då och hämtade telefonkatalogen. Jag började skriva in namn, adress, yrke och telefonnummer i kolumnerna men insåg snabbt det meningslösa i det. Istället tog jag Stig Gustafsons bok ”Friidrottens först och störst” och började skriva in svenska mästarna. Det tog några månader.
När jag sedan, ganska stolt, visade upp mitt verk för en lärarkollega på Fredrika Bremergymnasiet i Handen så var hans första fråga:
“Hur många SM vann Gunder Hägg?”
Det var enkelt att svara på (Hägg tog tre guld). Hans andra fråga var svårare: “Hur många gånger blev han slagen? Hur många gånger kom han tvåa?” Jag kunde bara svara att jag inte visste, att jag inte kunde ta fram det ur databasen och att det inte fanns redovisat i friidrottens litteratur.

Så då började du leta efter medaljörerna?
– Just det. Och det var då jag verkligen började leta i olika källor. När jag efter ett tag började hitta resultatlistor så skrev jag in också alla finalister. I slutet av 80-talet träffade jag Jan Lindroth som jobbade på Riksarkivet. Jag hade då gått igenom de flesta av Svenska Friidrottsförbundets årsberättelser och Jan rådde mig att leta vidare i dagstidningar. Men för att veta var jag skulle leta så gjorde jag en sammanställning av var och när alla SM-tävlingar gått. På Kungliga Biblioteket i Humlegården i Stockholm finns de flesta svenska tidningar mikrofilmade. Om ett SM gått i Småland så letade jag upp Smålands-Posten för aktuellt år och fick då oftast fram resultaten. När det gällde stafett-SM och lagdeltagarna så saknades de ofta. Om det var en förening från en mindre eller mellanstor ort så gick det ofta att hitta namnen i lokaltidningen.

Vilka andra källor har du använt dig av?
– Vid sidan av resultatlistor, jubileumsböcker, tidningar och olika arkiv så har “Dödboken” var till värdefull hjälp. Det är en CD-Romskiva som innehåller uppgifter om de som avlidit åren 1950–2000. En annan viktig CD-Romskiva är “Svensk folkräkning 1970”. När det gäller arkiv så har jag besökt sådana i Östersund, Härnösand, Umeå, Gävle, Falun, Uppsala, Stockholm, Göteborg, Jönköping och Malmö.
När jag var på Folkrörelsearkivet i Göteborg så kom jag dit när de öppnade men det visade sig tyvärr att de stängde redan klockan tolv. Jag förklarade att jag åkt ända från Hälsingland och då sa det att jag kunde få stanna om de fick låsa in mig. De satt kvar och jobbade på våningen ovanför och kom sedan ner och bjöd på fika. Jag har ofta blivit väldigt bra bemött i de arkiv jag besökt!

Har du några roliga episoder du vill berätta om från arbetet med boken?
– Jag har ju ringt upp flera gamla friidrottare för att få information om förnamn, namnstavningar eller för att få det bekräftat att det var just den personen som nått en viss SM-placering. Stavhopparen Sune Lundgren, född 1914, berättade om de första försöken med aluminium- och stålstavar på 40-talet. Han var 89 år när jag pratade med honom men hade kristallklart minne. Lars Bruno, född 1905, mindes väl och kunde trots sina 93 år på ett målande sätt berätta om SM i hopp utan ansats 1935.
Bronsmedaljören i höjd 1937, Osborn Norin, hade en motfråga när jag undrade om hans SM-deltagande: “Vem fan bryr sig?” När jag svarade: “Jag bryr mig”, kom nästa fråga: “Å vem fan är Du?”.
Samtalen har varit många.

Vad finns det för mervärden med en sådan här sammanställning förutom den faktiska informationen?
– I grund och botten är det ett stort personligt historieintresse. I och med att jag har födelsedatum på de flesta så kan jag läsa ut en del saker utifrån det. I lagidrotter finns det undersökningar som visar att de som är födda sent på året slutar tidigt på grund av för tidig utgallring.
När det gäller friidrotten så finns liknande tendenser från 1990 och senare. Före det fanns inga sådana tendenser alls. Löpartalangen Gunder Hägg var till exempel född på årets sista dag – den 31 december 1918 – och hade kanske blivit bortsorterad om han fötts idag.
En annan frågeställning skulle kunna vara ”Var kommer talangerna ifrån?” Moderföreningen ger ett svar på om den aktive kommer från landsorten eller storstaden. I detta fall är glesbyggd klart överrepresenterad.
Men i grund och botten är det ju bevarandet av idrottshistoria som är det viktiga. Att kunna gå tillbaka och verkligen läsa vad som har hänt i SM-historien.

Har du haft några längre uppehåll i letande under de här åren?
– Det är klart att det gått i vågor när det varit mycket med annat. Men jag har gjort någonting med databasen varje vecka i alla fall.

Har du drabbats av några bakslag i arbetet?
– Ja, en incident minns jag speciellt. Det var påsken 1992. Jag bodde i Handen, söder om Stockholm, och skulle åka till stugan i Järvsö över helgen men stannade till på Sveavägen för att uträtta ett ärende. När jag kom tillbaka var passagerardörren uppbruten. Dator, disketter, en pärm med utskrifter och mina väskor var borta. I och med det var hela databasen borta. Jag polisanmälde det hela och åkte sedan till Handen istället för till Järvsö. Det kändes tungt …
Väl hemma så mötte jag min son Uffe som undrade vad som hänt. Jag förklarade och så försvann han in i sitt rum och kom tillbaka med två disketter:
”Jag tänkte att det kunde vara bra med en back up så jag gjorde en igår kväll”. Då kände jag mig lättad! Sedan fick jag köpa en likadan dator, fjolårsmodellen av Bondwell 8, för samma summa som jag fick av försäkringsbolaget. De jag hade i bilen kom aldrig tillbaka men i och med säkerhetskopian så förlorade jag ingen information.

Kan du ge exempel på några riktigt svårknäckta nötter?
– Det finns ju flera luckor och ofullständiga uppgifter i listorna. En av dem är förnamnet på silvermedaljören på 1500 m vid det andra mästerskapet 1897 – C.G. Olsson från GAIS. Han hade tiden 4.56,8 och var ingen elitlöpare. Antagligen dök han bara upp, tävlade och försvann sedan från friidrotten. Jag har letat hans förnamn i över 20 år men ännu inte hittat det.

Vad gör du när du inte jobbar med friidrottshistoria?
– Efter 26 år i Stockholm flyttade jag 1996 tillbaka hem till Hälsingland och Yckelsbo som ligger strax utanför Järvsö. Jag har jobbat som gymnastiklärare under större delen av mitt liv och gick i pension i början av juni 2006. Vid sidan av det sjunger jag i Järvsö kyrkokör och är också ordförande i Kyrkofullmäktige i Järvsö. Jag är också involverad i friidrotten på olika sätt här i Hälsingland.

Jonas Hedman

Erik Wiger är född i Järvsö 1941 och började med friidrott i Järvsö IF 1951. I början av 60-talet var han juniorlandslagsman på hinder och tog 1962 SM-brons på 3000 m hinder på Nya Ullevi i Göteborg. Samma år noterade han sin bästa tid – 8.54,2 – i Visby.
Erik flyttade till Stockholm 1960 och läste till väg- och vatteningenjör på Tekniska institutet. Sedan sadlade han om och efter studier på idrottslärarlinjen på GIH i Stockholm 1968–70 blev han 1971 heltidsanställd rikstränare på Svenska Friidrottsförbundet och 1977 dess förste förbundskapten.
1978 flyttade han till Handen, söder om Stockholm, och började jobba som gymnastiklärare och var parallellt friidrottstränare i Österhaninge IF. Vid sidan av ledaruppdrag i olika friidrottsföreningar var han ordförande i Stockholms Friidrottsförbund 1991–94 och styrelseledamot i Svenska Friidrottsförbundet 1995–2003. Erik har tidigare givit ut boken ”Stora Grabbar och tappra kämpar – historier och skrönor från friidrottens 100 SM-år” (1996). Sedan 1996 bor han i sina barndomstrakter i Yckelsbo utanför Järvsö.